Den natten drömde hon en vacker dröm, med hav och öar täckta med grönska. Hon vaknade tidigt och var glad att Lorens sov bredvid henne. Hon steg upp och gick fram till fönstret för att se ut över det sovande Dublin.

Hon mindes sin far som brukade göra likadant när hon vaknade på natten och var rädd. Minnet ledde henne vidare till en annan barndomssituation.

Hon befann sig på stranden med sin far och han bad henne att känna på vattnet för att se om det var varmt. Hon var fem år gammal och glad att få hjälpa til. Hon gick till vägkanten och blötte fötterna lite.

"Jag kände med fötterna, det är kallt", sa hon till sin far.

Hennes far tog henne i sina armar och gick ner till vattnet med henne och utan minsta förvarning kastade han henne i vattnet. Hon blev först ordentligt skrämd, sen glad åt skämtet.

"Nå, hur är vattnet?", frågade hennes far.

"Det är precis lagom", svarade hon

"Nå, då så, hädanefter när du vill veta något, så kasta dig rakt ut i det."

Brida - Paulo Coelho

"Kärleken är som en drog. Först kommer euforin och den fullkomliga hängivelsen. Sedan, nästa dag, vill du ha mer. Du har ännu inte blivit beroende, men du tyckte om känslan och tror att du fortfarande kan hålla allt under kontroll. Du tänker på den du älskar i två minuter och glömmer honom i tre timmar. Men så småningom blir du van vid den här personen och blir till slut helt beroende av honom. Då går du och tänker på honom i tre timmar och glömmer honom i två minuter. Om han inte finns i din närhet upplever du samma sak som narkomaner när de inte kan få sin drog. I det ögonblicket är du, precis som narkomanen som stjäl och förudmjukar sig för att få tag i det an behöver, beredd på att göra vad som helst för kärleken."
Paulo Coelho - Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät